Totenkopf igen!

Häromdagen fick jag en liten bok i min hand. Författare var den tyske författaren Uwe Timm som har skrivit en bok om sin bror Karl-Heinz Timm som kom att tjänstgöra i SS-Totenkopf som frivillig. Broderns tid i divisionen var kort från senhösten 1942 fram till 16 oktober 1943 då han dog. Brodern tjänstgjorde i 3. SS-pionjärbataljonen. Tyvärr handlar boken inte så mycket om brodern utan en stor del av texten är om fadern i familjen. Men även övriga familjen modern och systern förekommer flitigt. Uwe själv var ett sladdbarn då brodern föddes 1924 och han själv 1940. Han har egentligen inte mycket egna minnen av brodern utan har använt en enkel dagbok, snarare noter (kan liknas med Twitter), som brodern skrev om sin tid i Totenkopf. Sedan har brev hem till familjen använts. Boken är lättläst men SS-soldaten Karl-Heinz Timm har inte huvudrollen utan hur familjen Timm levde från 40-talet fram till föräldrarna dog. Den svesnka utgåvan har inga bilder vilket är nackdel. Jag vet inte om den tyska har. Uwe Timm nämner att det finns endast ett foto på brodern i uniform bevarat men det finns tyvärr inte med.
Läsvärd bok men den handlar inte om en SS-soldat i Totenkopf utan en familjs öde genom sladdbarnets ögon.

Anders

Totenkopf - en fruktad division

Waffen-SS satte upp under kriget en mängd divisioner och en av dessa var SS-Totenkopf. Denna  division sattes upp med vaktmanskap från koncentrationsläger som bas, Totenkopfverbände (SSTV). Divisionen deltog i strid för första gången i Frankrike 1940. SS-Totenkopf var en motoriserad division och i Frankrike 1940 blev divisionen ökänd för sin massaker vid Le Paradis där ett kompani från divisionen avrättade brittiska krigsfångar.
Divisionen kom att senare under 1942 formeras till pansargrenadjärdivision för att slutligen bli pansardivision. SS-Totenkopf stred på östfronten 1941-1945 och deltog i flera blodiga slag, Demjansk, Charkov, Kursk, Kirovograd, Warsawa, Budapest.
Nu har ännu en bok om divisionen kommit ut på svenska, men denna bok är tyvärr ingen av de bättre böckerna om divisionen. Författare är Rupert Butler och boken heter: SS-Totenkopf. Hitlers dödsdivision. Bokens bildmaterial är undermåligt, fångna soldater från 12. SS-pansardivisionen "Hitlerjugend" har till exempel fått lov att föreställa soldater från SS-Totenkopf. Texten är inte rolig heller. Jag skulle kanske ge den betyg 1.
Jag föreslår istället boken Soldiers of Destruction skriven av Charles W.Sydnor. Boken beskriver SS-Totenkopfs uppkomst och utveckling mycket bra. Även texten om hur divisionen utvecklades fram till 1942 är väldigt genomarbetad. Denna del av boken skulle utan problem få betyg 5 men däremot håller inte krigsåren 1943-45 samma standard. Denna del är undermålig. Trots detta anser jag att Sydnors bok är den bästa som finns om SS-Totenkopf i en volym.  
På tyska finns flera förbandshistoriska verk om Totenkopf men dessa har ibland en detaljnivå som kräver mycket goda förkunskaper om östfronten för att kunna ta del av det som skrivs. Det är svårt att skapa en överblick över divisionen. Det blir för mycket information.


Anders

Ännu en positiv recension
I tidningen Populär Historia nr 8 /2011 så fanns en recension av min och Niklas nya bok "Hitlers första nederlag". Jag tyckte recensionen kändes positivt rakt igenom och den var trevlig att läsa.

Anders

Från Populär Historia nr 8 2011.

Storbritannien och England

Jag läste häromdagen en artikel om konflikten mellan Storbritannien och Vichy-Frankrike under andra världskriget 1939 - 1945 där artikelförfattaren envisade att skriva England istället för Storbritannien. För en del är detta kanske samma sak men det är det inte. Ta till exempel i idrottens värld så inom fotboll har England, Wales, Skottland och Nordirland egna landslag fast inom friidrott tävlas det under en gemensam flagga, Storbritannien.

Nedan Englands flagga

Här kommer Storbritanniens flagga

Som synes rätt annorlunda. Under andra världskriget var Winston Churchill Storbritanniens premiärminister. Det var Storbritanniens styrkor som var krig med Tyskland, den brittiska armén, och inte den engelska armén. 

Anders

Ny bok på gång

Jag har tillsammans med sex andra militärhistoriska författare arbetat med en antologi om andra världskriget för Semic. Den kommer att gå i tryck i sommar och komma ut under hösten.  Boken innehåller flera spännande och intressanta kapitel. Alla som med och skriver tvekade inte att ställa upp när de fick frågan om de ville vara med. Bokens namn är Avgörande Ögonblick under andra världskriget.
Tanken med innehållet var att det skulle ha variation och inte handla om de stora och berömda slagen som el-Alamien, Stalingrad och Berlin eller för den delen slaget om Storbritannien. Även teknikutvecklingen som var enorm under kriget skulle belysas separat. 

Det amerikanska bombplanet B-29 Superfortress var bombaren som tvingade Japan att kapitulera till slut och andra världskriget tog slut. Två atombomber släpptes 1945, Nagasaki och Hiroshima drabbades. Foto: Wikipedia

Förhoppningsvis kommer många att tilltalas av blandningen av texter och författare. Håll utkik under hösten.


Anders

En rolig händelse

Häromdagen satt jag som vanligt på pendeltåget här i Stockholm. Jag var upptagen med att läsa ett korr på en kommande bok så vad de som satt omkring mig höll på med noterade jag inte. Det började bli dags för mig att gå av så jag stoppade ned mina papper och råkade tittade på min granne. Han läste en bok men inte vilken som helst utan min och Niklas senaste bok ” Hitlers första nederlag”.  Vad är chansen för detta? En militärhistorisk bok om östfronten säljer sällan mer än 10 000 exemplar och det gör att händelsen blir ganska unik. Chansen för att det inträffar igen borde vara minimal.

Det har varit få recensioner av boken som kom ut nyligen. En väldigt positiv var i senaste numret av Militär Historia (nr 6 / 2011). Jag väntade hela tiden på ett ”emellertid” men det kom aldrig. Recensenten var nöjd och uppskattade boken, vilket var trevligt.

Anders

Röda Arméns blodigaste slag 1941 – 1945

Stalingrad är nog det mest kända slaget men tillhör inte den blodigaste om vi ser förluster per dag. Här blir rätt avgörande när började slaget och när slutade slaget och hur stort det var geografiskt, vilka förband ska räknas. Stalingrad brukar av ryska historiker delas in en försvarsfas som inleds 17 juli 1942 och anses avslutad den 18 november 1942. Anfallsfasen inleds den 19 november och är avslutad den 2 februari 1943. Men ingen av dem platsar på listan nedan över sovjetiska dagliga förluster.

1. Försvaret av Vitryssland 22 juni – 9 juli 1941 (23 210 per dag)
2. Voronezj-Vorosjilovgrads försvarsoperation 28 juni – 24 juli 1942 (21 050 per dag)
3. Försvaret av Moskva 30 september – 5 december 1941 (18 939 per dag)
4. Försvaret av Västra Ukraina 22 juni – 6 juli 1941 (16 106 per dag)
5. Slaget om Charkov 12 maj till 29 maj 1942 (15 399 per dag)
6. Slaget om Berlin 16 april till 8 maj 1945 (15 325 per dag)
7. Kertj försvarsoperation 8 maj till 19 maj 1942 (14 714 per dag)
8. Belgorod-Charkov offensiven 3 augusti till 23 augusti 1943 (12 170 per dag)
9. Slaget om Smolensk 10 juli – 10 september 1941 (12 063 per dag)
10. Tjernigovsk-Poltava offensiven 26 augusti- 30 september 1943 (11 887 per dag)

Resultatet kan ändras beroende hur de olika operationerna och slag delas upp tidsmässigt och geografiskt men ovan sammanställning bygger på ryska historikers uppdelning av operationerna.



Det var inte bara stora manskapsförluster som drabbade Röda armén i striderna på östfronten utan även gigantiska materiella förluster. Foto: Krigsarkivet



Notera i tabellen att försvaret av Moskva under senhösten 1941 till hör bland de värsta slagen och detta mycket pga. den gigantiska dubbelinringningen vid Vjazma – Brjansk under oktober 1941. Sedan kommer flera strider från Barbarossas inledning med på listan. Men även slag både från 1942 och 1943 men även ett från 1945. Slaget om Berlin var kostsamt för Röda armén, tyskarna stred bittert samtidigt som Röda armén anföll kraftigt.

Anders